Under tre dagar startade Ing-Marie Wieselgren dagen med att vlogga från Botaniska trädgården i Visby. Nedan är redigerad text hämtad från dessa vloggar.

Almedalen 4 Juli 2022

Psykisk hälsa handlar om att skapa ett samhälle som är hälsofrämjande. Som här (Botaniska trädgården) att få vara ute i naturen att hitta lugnet, att kunna hinna tänka efter, hitta sig själv och fundera över vad det är som är viktigt för mig i livet. 

Det handlar också om att rusta individer, att få motståndskraft mot allt de där som händer i livet. Även om det är så här vackert kan man gå med jättestor sorg, drabbas av förluster, sjukdom, av konflikter, osämja och man kan tappa fotfästet. Det räcker inte med ett hälsofrämjande samhälle, det räcker inte med en vacker natur utan man behöver ha en motståndskraft för att klara av de här motgångarna som är normala delar av livet. 

Tappar man den där kraften kan man hamna i någon form av psykisk ohälsa. Antingen psykiska besvär som kanske är helt normalt och rimligt utifrån det tillstånd och den situation man lever i, eller också av allvarlig psykiska sjukdom. Får man dem här problemen behöver det finnas bra hjälp det vill säga hållbara insatser för dem som behöver det. 

För endel behövs det hela livet och för andra behövs det bara lite hjälp tillfälligt och det är det vi brukar kalla att vi ska ha ett skyddsnät med täta maskor, ingen ska ramla igenom och alla ska kunna få den hjälp som man behöver. Vare sig det handlar om vård, det som hälso- och sjukvården ger eller det stöd som kanske kommunen ger eller också det här extra stödet i skolan, det kan handla om anpassningar för att kunna fungera. Ibland måste man anpassa samhället för att det ska bli hälsofrämjande.  

Almedalen 5 Juli 2022  

Samhällsförändring – ett hälsofrämjande samhälle där våra hjärnor mår bra. Det handlar om vår yttre miljö, att ha tillgång till natur och att ha en bra stadsplanering, men vi behöver även se till att vi har bra inomhusmiljöer. 

Det handlar också mycket om hur vi ser på varandra, stämningen i samhället och vilka förhoppningarna vi har om framtiden. Vilka fördomar vi har kvar och hur vi tänker om olikheter spelar stor roll. Även vilken ideologi som styr och om vi har något framtidshopp. 

För att kunna bevara framtidshoppet behöver människan se till att få resonans. Det får vi i sammanhang där vi känner oss som ett med naturen, när vi har en plats i något större eller när vi får närhet med en medmänniska (en relation). Då blir det den här resonansen och det är det som ger oss hopp. 

Vi har tyvärr fortfarande en hel del fördomar i samhället mot människor med psykisk sjukdom, men ännu mer om det är kombinerat med beroende eller någon form av missbruk, riskbruk eller utåtagerande beteende. 

När man inte riktigt beter sig som man borde och då glömmer man att människor med beroendesjukdom förutom att de har den sjukdomen att slåss mot så har man också en oerhört svår livssituation. 

I ett främjande och förebyggande arbete måste vi skapa ett gemensamt samhälle där alla hjärnor får plats där det finns möjlighet för alla människor att utvecklas,  du och jag och alla andra alla åldrar det är det samhället vi ska jobba för. Om vi kan göra det så kommer det kunna främja psykisk hälsa och förhindra en del psykisk ohälsa, psykiska besvär och psykiatriska tillstånd kanske kan lindras. 

Almedalen 6 juli 2022

Hur gott vi än gör samhället kommer människor stöta på svårigheter. Emellanåt är livet inte så enkelt, det är inte så snällt mot oss. Vissa barn får redan från det att de föds växa upp i en jobbig miljö, en jobbig social situation kanske med föräldrar som gör sitt yttersta och ändå blir det inte så bra som det skulle behöva vara. 

Trots att vi har barnkonventionen som lag så har vi inte kommit fram till hur vi ska göra för att verkligen involvera dem de gäller barnen själva. Vi är inte tillräckligt bra på att fråga hur de har det. Är det för att vi egentligen inte orkar se, inte har verktyg att ge dem stöd? 

Skulle förskolan och skolan kunna hjälp till mer för att rusta barn och unga? Det här med livskunskap, ibland kanske livskunskap (att veta hur man ska ta sig fram i livet) faktiskt är viktigare än en del teoretisk kunskap. 

Vi måste hjälpas åt att rusta individerna och självklart är det jätteviktigt för barnen men det är även viktigt genom hela livet. Vi skulle behöva ett ABC att ta hjälp av om vi råkat ut för något svårt i livet. Då börjar vi att göra det som står under A och går sedan vidare till nästa steg och sedan nästa och om det inte hjälper så vet vi vart man ska söka hjälp någonstans. 

Det tillsammans med huskurer, det vill säga att vi gör vad vi kan för att äta, sova, motionera, ha rutiner, träffa vänner, har relationer och vågar vara den vi är samt inte tro på allt vad vi tänker, ja då kommer vi riktigt långt.